Om ett skratt förlänger livet så kommer jag bli odödlig

Att ha hundar kan aldrig vara tråkigt och att träna med dom kan definitivt inte vara tråkigt!

Vad passar inte bättre en regnig dag än att ta fram klickern? ;)

Dagens mål var att lära Chico "snurra". Jag började med att visa med handrörelser för att han skulle fatta vad det handlade om och klickade varje varv. Efter ett par klick blev det en kort paus. Sen ville jag att han skulle börja tänka med sitt eget huvud. När man använder klicker får man alltid tänka i små steg (okejdå, beroende på hur du tränar). Jag började klicka för varje liten tendens han hade att kolla åt sidan/vrida huvudet litegrann. Han fattade ganska snart att det var huvudets rörelse jag klickade för. Under tiden som jag klickade de rätt beteendena och ignorerade fel så testade han allt han kan och brukar testa dvs ligg, sitt, stå, buga, buga-backa (haha, ja han backar när han testar sig fram. Det kommer jag ha nytta av sen) Ligg-backa osv. Skäller gör han också när han blir lite frustrerad och när han inte kommer på vad han ska göra så går jag tillbaka ett steg och klickar för enbart liten huvudrörelse. Endast för att han inte ska tröttna och få dåligt självförtroende. Vi kom så långt att han ibland låg ner och vred huvudet och ibland fick han till en snurr.

Vi tog en paus på ca en timme för att han skulle få smälta in allt.

Nu gick det mycket bättre. Han började göra halv cirklar, jag klickade och han vände tillbaka kroppen åt samma håll han snurrade ifrån. Efter att han själv försiktigt hade gjort en hel snurr så släppte en hel del. Han fattade att det var snurren jag ville åt. Och föööörsiktigt snurrade han. Såg så himla roligt ut. Under dessa två korta pass satt jag och skrattade och hade ett leende på läpparna. Kunde inte låta bli. Han är ju så go!

Sen var det Kiros tur. Stora mannen! Jag ville att han skulle med sin nos nudda sin ena baktass. Då jag har klickat honom mycket för att t.ex trampa på böcker, lock, hoppa upp på saker osv så är det hans första val att göra när jag inte klickar för alla de miljoner tricks han erbjuder.  Och då menar jag att han verkligen letade efter saker att trampa/hoppa upp på. Små pallar, fläktstativet, blomma, bordsben. Det går verkligen inte att hålla sig för skratt och egentligen hade jag velat vara snäll att klicka på det för att han verkligen försökte men det var ju inte det jag ville åt idag.  (jo, stack till honom en godis en gång men inget klick)

Jag gjorde samma sak med kiro som jag gjorde med Chico dvs klickade för varje huvudrörelse åt sidan. Men eftersom Kiro får så extremt mycket energi och blir så hetsig så var det svårt att få honom att förstå vad det faktiskt var jag ville att han skulle göra så jag fick helt enkelt hjälpa honom. (han är liksom överallt och ingenstans.) Jag höll upp baktassen på honom och varje gång han satte nosen mot den så klickade jag. Vi tränade en kort stund idag, får se om jag tränar några minuter till sen men tanken är att han så småningom ska söka sig till tassen och att jag steg för steg ska kunna sätta ner tassen och sedan få bort min hand.

Att träna mina två pojkar är något av det roligaste jag vet, alla träningar är fyllda med skratt och tokerier!
För att inte tala om hur skönt det är att busa med sin hund då man kan låta hur man vill, se hur konstig ut man vill och bara latja med varandra. Buffas, brottas & gosa på en och samma gång.

Ni som lever ett liv utan hund, ni missar verkligen något! Nu ligger Chico på mitt tangentbord och har däckat. Hjärngympa is the shit :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0